Nu tar jag farväl av bloggplatsen.se
Jag kommer inte radera denna blogg för jag vill själv kunna gå tillbaka i tiden och se vad jag skrivit, men nu kommer jag finnas på blogg.se sida istället. Jag känner att denna sida inte ger mig dom möjligheterna i design som jag vill ha på min blogg.

Så ni som vill fortsätta läsa min blogg och titta på mina bilder, häng med hit: www.camillafotograf.blogg.se

Nu sitter jag här vid datorn och bloggar igen, själv tycker jag att jag blivit ganska duktig dom här dagarna på att hålla bloggen vid liv.
Nu ska jag snart brumma iväg på min lilla moped in till Rimbo och träffa min kurator och babbla lite om mitt liv.

Märkte visst en sak idag när jag laddade upp bilder på bilddagboken, jag har visst en liten födelsedagsråtta här hemma, nämligen lilla Indie! 
Så grattis gumman vi får försöka skrapa fram nåt extra gott ur kylen i kväll.
    

Ja idag var jag som sagt på fotorunda. Jag gick längs golfbanan och funderade, vad kommer jag hitta för motiv? Svaret kom när jag kom fram till en liten damm. Där i simmade två stycken sothönor. Kan säga på en gång att det såg lite komsikt ut när dom simmade.
Det såg ut som  att dom hade jätte jobbigt att simma, men efter en stund kom jag fram till att det är så dom simmar.
Sen gick jag längre bort längs vägen och kom fram till en ny damm, där i simmade det två svanar, jag försökte smyga mig nära dom men nja det gick inte så bra som jag hade tänkt. Dom bredde ut vingarna och flög iväg. Jag försökte då att fånga dom i flykten, Resultatet blev vel sådär. Men nu ska jag inte babbla mer nu får ni själva kika på bilderna och säga vad ni själva tycker, lyckade eller inte?
Klicka på bilderna för att se dom i större format!

Sångsvanarna lyfter!
Tagen med Nikon D60 och Tamron 70-300
Tagen med Nikon D60 och Tamron 90mm 2,8

  Tagen med Nikon D60 och Nikkor 18-55

Tagen med Nikon D60 och Nikkor 18-55

Tagen med Nikon D60 och Tamron 90mm 2,8

 
Tagen med Nikon D60 och Tamron 90mm 2,8  

Jahapp, ny dag, nya tag!  
Så vad händer idag då, hmm ja, det är ganska fint väder idag så det kanske blir en fotorunda om jag nu kan komma på vart jag ska gå. 
Det finns iuf en väg som går brevid golfbanan, den kanske jag ska passa på att utforska lite med kameran och se om jag hittar nåt intressant där. 
Bilderna får ni se sen.   

Jag är en person som vill byta ofta, det är tråkigt att ha samma hela tiden så nu har jag bytt header och så, vad tycks?
 

Ne detta är endå min fotoblogg också så nu kommer lite våriga bilder som kanske kan lätta upp stämmningen lite.
Tiger som modell!
Klicka på bilderna för att se dom i en större storlek.
 

Nu har jag kläckt ur mig till min syster att jag ska flytta ifrån henne. Jag klarar det inte längre helt enkelt!
Problemet kvarstår endå. Jag måste fortsätta bo kvar här tills jag får en lägenhet! :(
Men jao, så länge jag bor kvar här så slipper jag iaf tvingas sälja mina älsklingar! Det om något skulle krossa mitt hjärta! Jag älskar mina råttor och vill inte flytta på dom nu, speciellt inte då 6 av dom fyller 2 år i år. Det är inte optimalt att flytta på så gamla råttor. Visst, vissa klarar det andra inte, det beror på hur stress tåliga dom är.

Men nu är det iaf bara att försöka att få det att fortsätta fungera med syrran även om jag längtar bort härifrån över allt annat! Men min plan är att få en lägenhet i Rimbo därför lär jag få vänta ett bra tag eftersom låg hyrade lägenheter är ju väldigt eftertraktade tyvärr och jag har inga höga bostadspoäng ännu, bara 134 poäng. :(
Så ja, vi får vel se när jag kommer härifrån. Men jag måste försöka se framåt och se livet posetivt även om det absolut inte är det lättaste just nu kan jag säga!
Jag bara tänker och drömmer mig bort, att jag en dag ska vakna upp i sängen i min egen lägenhet och titta mig runt i rummet där alla mina fina tavlor hänger som jag själv har fotat och känna den varma stekande morgonsolen som skiner in genom fönstret och skvallrar om att en ny härlig dag är påväg att bli till. hmm... ja som sagt en så länge bara en härlig dröm! Men jag vet, att en dag kommer den bli verklighet för mig!

Det är mitt mål just nu och jag SKA nå dit så är det bara!
Jag är evigt tacksam till alla människor som finns omkring mig som mitt stöd just nu, det behövs verkligen. Om ni så bara finns på internet och jag kan prata med er, bara det känns som en lättnad och såklart ni som finns i min tillvaro. Tack till er!  
Jag ska kämpa, jag ska få hyra en egen lägenhet och det ska bli mitt eget HEM!   
 
   

Ja, det är den bistra verkligheten, jag känner mig som en fånge i "mitt" eget hus! Av en enda anledning, min syrra som bor under samma tak.
Jag är svag i själen, jag är för svag för att säga ifrån och säga exakt vad jag tycker till henne och det känns därför som att hon tar nytta utav det.
Enligt henne är allting jättebra och hon tycker att det fungerar bra i våran relation. Det verkar som att människan sover, hon ser verkligen INGENTING! Nu har sista droppen droppat, jag ska flytta härifrån så fort jag bara kan! Syrran får bli förbannad om hon vill, men det skiter jag fullständigt i! Det är mitt liv, jag ska inte behöva kasta bort flera år av mitt liv pga att jag mår dåligt av att bo tillsammans med syrran. Nej! Hon ska inte få som hon vill hela tiden. Enligt mig är hon väldigt bortskämd när det gäller HENNES hund. Hon tror tydligen att bara för att man är en familj så får man på köpet gratis hundpassning varje gång hon jobbar. Så är det inte! En sak om jag hade sagt ja, jag kan passa din hund varje gång du jobbar, men nej, det har jag verkligen inte sagt ja till eller lovat!
  
Men hon tror att bara för att jag bor under samma tak som henne så blir jag automatiskt utsedd till att vara hennes hundvakt när hon inte kan ta hand om sin egen hund! Lämna in den på hunddagis då eller gör va fan du vill bara du får in i din trånga skalle att jag inte är din automatiska hundvakt som du bara kan lämpa av din hund på när det passar dig! Ne fy, jag blir så otroligt trött på detta eviga tjat om hennes hund och hundpassningen.

Det är inte mitt problem! Hon skaffade hunden, det är hon som står på kontraktet, jag har inget med hennes hund att göra! Punkt slut!
Sen att hon tar sig friheter och säger saker som att det är självklart att hennes hund ska få följa med mig till min brorsa och hans flickväns hus när jag endå är dagmatte åt deras valp. 
Jag har själv sagt JA att jag kan vara dagmatte åt deras hund när dom jobbar därför att jag ser det som en väldigt bra träning inför mitt egna hundköp senare i framtiden.
Emma som har valpen är dessutom utbildad hundinstruktör och kan en hel del om hundar. Och så kommer syrran och har mage att påstå att hennes hund minnsan måste få följa med dit bort. Öhh??
Vill inte Emma och Robert ha hennes hund dit bort så har hon inget att säga till om! Det är bara att acceptera läget och hitta på en egen lösning åt din hund.

Jag tycker VÄLDIGT synd om Bianca (syrrans hund) Enda sen syrran fick henne så har hon hela tiden lämpat av henne på antingen mamma eller mig! Hon ska inte ha hund helt enkelt om hon inte kan ta hand om den SJÄLV! När syrran var i skåne en period då hade jag och min mamma Bianca i flera månader. Sen har vi haft henne mååånga gånger efter det också...
Och nu när jag berättade vad Emma sagt till mig att Arrac (lilla dagmatte valpen) tar efter Biancas beteende att t.ex göra utfall mot andra hundar och därför inte längre är välkommen i deras hus, så blev syrran flyförbannad och slängde sig på telefonen för att skälla ut Emma. Hon tycker att eftersom jag tar hand om deras hund så tycker hon automatiskt att hon har rätten att säga att jag minnsan ska ta hand om hennes hund också och att den därför måste få följa med mig till Arrac. 

Idiot säger jag! Vad tror hon att vi är egentligen? Hennes passopper som lyder hennes minsta vink?
Ne! Det måste bli ett slut på det här. Jag orkar inte mer! Jag känner att jag bryts ner sakta hela tiden bit för bit! Snart är det inga bitar kvar av mig...

Jag måste helt enkelt här ifrån för att kunna bli en människa igen av kött och blod, just nu känner jag mig nästan som en robot som lyder syrran det hon befaller, nästan iaf.
Jag dör, mer och mer inombords... jag känner mig apatisk. Stirrar in i en vägg. Medans livet går på för egen maskin, min kropp rör på sig men min hjärna är helt tom. Iaf innanför dom här väggarna som jag sitter innanför just nu... Så fort jag går utanför denna dörr så känns livet lite lättare jag hör fåglarna kvittra, jag känner mig fri!  

Men såfort jag vänder tillbaka till dörren igen så blir jag lika tom och apatisk som jag kände mig innan jag gick ut. Jag räknar timmarna när syrran är borta så kollar jag på klockan och ser att den börjar närma sig syrrans hemkomst från jobbet.. Jag tänker ska jag gå ut, så jag slipper träffa henne? Ska jag stanna kvar på mitt rum och låtsas om att jag inte hört att hon kommit hem, ska jag gå ner och säga ett "Hej" och sen gå igen? Gå igen, ja, jag vill inte vara i närheten av henne, jag fattar egentligen inte vad jag gör här, under samma tak som henne!

Det känns endå bara som att jag är en gäst här som bara ska stanna nån vecka eller två om ens det. 
Jag gläder mig åt varje gång jag hör dörren smälla igen där nere och syrran går ut genom dörren för att inte återvända på flera härliga timmar!
Jag är glad att hon måste till stallet, för varje gång hon kommer hem från jobbet så går hon till stallet direkt efter det och blir borta i några härliga timmar till!
Jag störtgrinar inombords när jag hör att hon kommer hem igen, jag vantrivs i hennes sällskap och vill bara härifrån under tiden hon är hemma.

Därför känns det faktiskt ganska skönt att jag åker till Arrac varje dag, då slipper jag vara "hemma" Hemma, ja, vad är egentligen hemma? jag bor inte här, enligt pappret gör jag det, men inte enligt min kropp och själ...

Jag har äntligen börjat kolla på lägenheter nu, men med min låga inkomst och låga kö siffra hos Roslagsbostäder är jag tyvärr inte alltför possetiv att jag kommer få nån lägenhet inom en snar framtid.. Jag måste ha en, och jag måste ha den nu! Jag kvävs här inne! 

Jag gråter mig ofta till sömns, jag gråter då ingen ser, jag gråter ofta när jag är ensam och jag gråter just nu när jag skriver detta inlägg.. Jag mår skit dåligt just nu och försöker verkligen göra allt i min makt nu för att ta mig härifrån!
Om det nu måste betyda att jag måste flytta tillbaka till mamma igen så visst! bara jag kommer härifrån, från detta hus och den evigt hemska syrran!  

Det värsta som jag upplever nu är väntan, väntan på att få egen lägenhet, väntan på att få komma härifrån.. Sen det näst värsta, att ta konflikten med syrran när det underbara (för mig) läget kommer då jag äntligen får en bekräftelse på att nu har du fått en lägenhet nu är det bara att ta dina saker och flytta till ditt EGET hem! 

När ska den drömdagen komma tro? Jag har ingen aning, men jag kommer verkligen jubla då dagen kommer! För då och bara då kommer jag äntligen få känna på vuxenlivet på RIKTIGT! Ingen annan i min lägenhet bara jag och mina älskade djur såklart!
Jag mår ärligt talat illa när syrran är snäll mot mig och typ bjuder på mat eller nåt i den stilen, jag får SÅ dåligt samvete. För jag tänker ska jag våga säga orden jag ska flytta ifrån dig, när hon är så glad och på topp? Jo det måste jag vel erkänna hon kan vara trevlig också. Som ikväll t.ex så gjorde hon mat. Hon gjorde purjolöks soppa och frågade då om jag också ville ha, fast jag inte hade hjälpt till eller någonting med att göra maten. Då fick Jag dåligt samvete men tackade endå ja. och så satt vi i vardagsrummet och åt och jag hade hela tiden i tankarna hur ska jag våga säga orden? hur ska jag lägga fram det på bästa sätt att det är ingen idé att du planerar saker med mig, som t.ex renovering av mitt rum för jag ska endå inte bo kvar här..

Ne fy, nu käner jag att jag har skrivit ett miltals långt inlägg, man kan ju hoppas att någon orkar läsa det, om inte så är det endå skrivet för min egen skull så det spelar ingen roll.
Men jag hade tydligen många tankar och kännslor i huvudet ikväll som bara måste ventileras och det blev då här på bloggen.
Det lär ju bli fler sånna här inlägg, det kan ni ju förbereda er på. Aja vi får se hur fortsättningen följer..